Först hade jag tänkt skriva lite om Kjell Stenssons aprilskämt i SVT från 1962, när han lurade i förvånansvärt stora delar av Sverige att man kunde få färg-TV med hjälp av en nylonstrumpa. Jag vet civilingenjörer som gick på skämtet. Men ärligt talat, ni känner redan till det. Passa dock gärna på att faktiskt se hela inslaget, det är värt sina fem minuter.
Man skulle också kunna skriva något om traditionen av falska Internetstandarder, RFC:er, som emellanåt publiceras första april. Klassikern är förmodligen RFC 1149, 1990 års standardisering av Internetpaket via brevduva (som faktiskt implementerades 2001 av Bergen Linux User Group, vilka skickade nio paket en halvmil med en datafölust på 55%). Men de är också lite för välkända.
Istället tänkte jag skriva om ett helt annat aprilskämt, nämligen Kremvax, som skakade om en ännu ung uppkopplad värld och värmde ett mycket kallt krig några grader ända upp i Pentagon, och vars efterverkningar förbluffar.
Usenet, använt sedan 1980, är kanske världens äldsta ännu använda digitala kommunikationssystem. Det är ett system där användare kan läsa och skriva epostliknande meddelanden till nyhetsservrar, som synkroniserar sig med varandra. På den här tiden utgjordes ryggraden i många datorsystem, inte minst på det unga Internet, av Digital Equipment Corporations VAX-system, och många av servrarna på Usenet hade därför namn som slutade på -vax.
Den 1 april 1984 slog ett meddelande ner som en bomb i några av de politiskt orienterade nyhetsgrupperna på Usenet. Det kom från användaren ”chernenko@kremvax”, och inledningen lydde som följer:
Well, today, 840401, this is at last the Socialist Union of Soviet Republics joining the Usenet network and saying hallo to everybody.
I meddelandehuvudet kunde man notera att det färdats till mcvax, en tämligen central dator i Usenets Europa, via datorerna moskvax och kremvax. I kontaktuppgifterna kunde man också se att nyheter och epost till och från Sovjet skulle gå via kgbvax.
Reaktionerna tog dimensionerna av en störtflod. Sovjetunionen uppkopplad mot västliga nätverk? Till och med Internet, som för inte länge sedan drevs av amerikanska försvarsmakten? Var det sant eller påhittat? Och hade verkligen östblocket tillgång till västliga datorer som VAX – vilka strategiska problem kunde det ge? Till slut började man till och med debattera kostnaden för debatten i sig, som var en viktig fråga under en tid när åtskillig nätverkstrafik skedde via uppringda telefonförbindelser. Det ryktas till och med om att frågan varit ända uppe i Pentagon.
Men givetvis var det ett skämt. Meddelandet hade förfalskats av Piet Beertema, en Internetpionjär i såväl Holland som Europa i stort, och som hade tillträde och kunskap nog för att skapa ett tillräckligt trovärdigt meddelandehuvud. Efter ett par veckor avslöjade han sig och dementerade frågan. De som skrattat från början fick anledning att skratta ännu mer åt den absurda idén att Sovjetunionen skulle få tillträde – eller vilja ha det – till Usenet.
Men riktigt bra skämt ger avtryck i verkligheten. Det dröjde inte längre än till 1990 innan östblocket rämnat tillräckligt för att Usenet skulle representeras på en sovjetisk dator i Moskva, demos.su. Den här gången var det åtskilliga som vägrade tro på det, och ryssarna själva var inte sämre än att de skämtade om frågan – Vadin Antonov, programmerare på sajten ifråga, lovade gärna amerikanska forumskribenter att han minsann var en bluff han också. Och 1991, med Piet Beertemas goda minne, satte Antonov upp en dator med namnet kremvax.demos.su, och därmed hade skämtet till sist
blivit sant.
Men inte nog med det. När hårdföra kommunister försökte återställa en sönderfallande Sovjetunion i en kupp 1991 var kremvax en av mycket få åtkomliga nyhetskällor från Moskva – på den tiden insåg inte diktatorer att Internet var en informationskälla att räkna med – och människor såväl inom som utanför Sovjetunionen kunde där ta del av rapporter, transkriptioner av uttalanden från Boris Jeltsin och annat. Har något aprilskämt haft större bäring på historiens gång?
En fotnot till. Sovjetunionen hade förvisso tillgång till VAX-datorer – inte köpta, men väl stulna och kopierade av sovjetiska och östtyska ingenjörer. Detta blev såpass välkänt att Digital Equipment Corporation, på en bit ledig chipyta på en mikroporocessor skrev in följande text:
”VAX – när du bryr dig tillräckligt för att stjäla det allra bästa”
Fordomsteknik 