Hyr en teknikarkeolog!

Idag hade jag glädjen att för andra gången bjudas in av en av Linköpings Rotaryklubbar för att föreläsa. Förra gången rörde det Åtvidabergsbilen, den här gången blev titeln Den svenska väderprognosens historia. Så här löd beskrivningen:

Människan har försökt förutspå vädret i alla tider. Metoderna har varierat, från abborrars simblåsor till numeriska ekvationssystem, men drömmen om människans herravälde över luftrörelserna har alltid hägrat. I metodikens utveckling speglas samtidens syn på kunskap.

Detta är berättelsen om den svenska väderprognosen. Den börjar med en väldigt regnig kröning och kulminerar i en ovanligt lyckad militärövning i Dalarna – när svenska datorer gjorde svenska prognoser bäst i världen.

Tyvärr hade jag inte möjlighet att spela in föredraget och publicera det här. Men misströsta inte – hyr mig istället! Som ni noterat tycker jag mycket om att skriva om teknikhistoria, och ännu roligare är det att föreläsa om den. Det går därför att hyra in mig för att föreläsa – välj ett ämne från bloggen eller kom med egna önskemål, jag är inte rädd för att läsa in mig på någonting nytt. Jag underhåller gärna ditt företag, dina kunder, dina föreningsmedlemmar eller vem som helst som gillar teknik från fordom.

Hör av dig på morgan@zenf.se med närmare förfrågningar!

Annonser
Published in: on 17 augusti 2010 at 23:23  Comments (2)  

Vad jag gjorde på mitt sommarlov: svaret

Nå, dags att ge svaret på vad det var för manick jag köpte i Dijon, som jag skrev om häromdagen. I kommentarerna gissade Bark att det var en trådspelare och Daniel att det var en ett mätinstrument eller en telefonigrunka. Lägger man samman dessa svar kommer man väldigt nära sanningen.

Själv hade jag som sagt ingen aning när jag köpte den, men några ledtrådar finns: det finns en Siemenslogotyp, sladdklämmor med spänningsmärkning, en roterande trumma, ett par elektromekaniska nålar, och så texten ”Zum Messen Gerät auf Gummifüße stellen” (”vid mätning ställ enheten på gummifötter”).

Lite surfande ger vid handen att det är vad Siemens själva kallade en Impulsschreiber Fg reg 2b. En impulsskrivare, alltså. Sådana här maskiner användes av teletekniker för felsökning av telefonväxlar på den elektromekaniska tiden. Telefonväxlar, liksom telefoner med nummerskiva, signalerade till varandra med pulser som styrde relän. Om man fick problem med timing, interferens eller andra signaleringsproblem mellan växlar så kopplade man in sin impulsskrivare, laddade den med en vaxad pappersremsa, och spelade in pulserna. Därefter kunde pulsernas längd och avståndet mellan dem mätas upp med en vanlig linjal. Visst är analog teknik vacker ibland!

Dagens dataingenjör kan jämföra impulsskrivaren med protokollanalysatorer som Wireshark eller dataströmsinspelare som tcpdump. En del problemdomäner är tidlösa.

Min enhet är som sagt inte komplett: locket (med instruktionen) saknas, och dessutom saknas en trissa att sätta den tomma pappersrullen på. Å andra sidan hade den då varit dyrare: på eBay kan man hitta kompletta till försäljning för omkring femhundralappen, vilket är åtskilligt mer än vad jag betalade. Här är en bild på en komplett impulsskrivare av liknande modell:

Published in: on 3 augusti 2010 at 01:16  Comments (4)  
%d bloggare gillar detta: