Fordomsteknik

Nå, dags att ge svaret på vad det var för manick jag köpte i Dijon, som jag skrev om häromdagen. I kommentarerna gissade Bark att det var en trådspelare och Daniel att det var en ett mätinstrument eller en telefonigrunka. Lägger man samman dessa svar kommer man väldigt nära sanningen.

Själv hade jag som sagt ingen aning när jag köpte den, men några ledtrådar finns: det finns en Siemenslogotyp, sladdklämmor med spänningsmärkning, en roterande trumma, ett par elektromekaniska nålar, och så texten ”Zum Messen Gerät auf Gummifüße stellen” (”vid mätning ställ enheten på gummifötter”).

Lite surfande ger vid handen att det är vad Siemens själva kallade en Impulsschreiber Fg reg 2b. En impulsskrivare, alltså. Sådana här maskiner användes av teletekniker för felsökning av telefonväxlar på den elektromekaniska tiden. Telefonväxlar, liksom telefoner med nummerskiva, signalerade till varandra med pulser som styrde relän. Om man fick problem med timing, interferens eller andra signaleringsproblem mellan växlar så kopplade man in sin impulsskrivare, laddade den med en vaxad pappersremsa, och spelade in pulserna. Därefter kunde pulsernas längd och avståndet mellan dem mätas upp med en vanlig linjal. Visst är analog teknik vacker ibland!

Dagens dataingenjör kan jämföra impulsskrivaren med protokollanalysatorer som Wireshark eller dataströmsinspelare som tcpdump. En del problemdomäner är tidlösa.

Min enhet är som sagt inte komplett: locket (med instruktionen) saknas, och dessutom saknas en trissa att sätta den tomma pappersrullen på. Å andra sidan hade den då varit dyrare: på eBay kan man hitta kompletta till försäljning för omkring femhundralappen, vilket är åtskilligt mer än vad jag betalade. Här är en bild på en komplett impulsskrivare av liknande modell: