Underjordiskt utomjordiskt liv: E. T. vaknar efter 30 år

(detta inlägg är extrautrustning till Fordomstekniks kalender för 2014)

Plötsligt kommer forntiden tillbaka för att hämnas. Lika plötsligt kommer det nyheter som gör att en fordomstekniker måste ta bladet från munnen och få ett inlägg skrivet, för jag känner helt enkelt ett ansvar för att lägga medias summariska rapportering tillrätta.

Ni har säkert läst om det i nyhetsflödet under dagen: man har, efter alla dessa år, hittat E. T.

Men låt oss som vanligt backa bandet lite. En återkommande nebulös händelse dyker upp hela tiden när man forskar om TV-spelens historia: 1983 års TV-spelskrasch. Men för att begripa den får vi gå tillbaka cirka tio år till.

1972 presenteras världens första TV-spel för en värld som inte har en aning om vad ett sådant är. Det har egentligen inte utvecklarna heller och det är förstås något av ett problem, men så blir det när man uppfinner en ny typ av teknik. Det heter Magnavox Odyssey och består huvudsakligen av ett antal parallella kretsar med analog TV-teknik, som dock är digitalt ihopkopplade. Spelen i sig är ännu analogare, ty de är brädspel med kort och tärningar, samt en spelplan man fäster på TV:n. Elektroniken lyser upp spelplanen, men poäng och sådant får man hålla ordning på själv.

Det är en primitiv uppenbarelse, men som sagt, det är inte lätt att göra ett TV-spel om man inte sett ett. Men det säljer 330.000 enheter på ett par år och skapar en ny bransch för elektroniska spel i hemmet.

TV-spelens generation två börjar 1976 då Fairchild Channel F släpps, men kommer att domineras av stjänskottet Atari och deras konsoll 2600. Generation två är betydligt mognare maskiner, med digital teknik som har utbytbara spel. Just att spelen kan bytas ut är själva nyckeln till framgång. De gör att speltillverkarna kan låta andra utveckla spel, och spelen kan utvecklas och säljas separat.

Därmed kan en helt ny typ av företag dyka upp: spelutvecklare som inte gör egen hårdvara. Det i sin tur gör det möjligt för ett antal nya tillverkare av TV-spelshårdvara att dyka upp – de behöver ju inte göra spelen själva, utan kan låta mjukvarubolagen portera redan kända spel till deras plattform. Detta blir en självförstärkande loop där massor av spelkonsoller och massor av spel till dem fyller hyllorna på varje välsorterad elektronik- eller leksaksbutik.

Julen 1982 går allt överstyr. Alla tillverkare har kämpat för att få ut sina titlar i tid inför julhandeln och alla kommer ut samtidigt. Det finns helt enkelt inte kunder till alla. De olika plattformarna är en djungel. Många spel är dessutom framstressade av lycksökare och håller mycket tveksam kvalitet.

Mitt i detta står branschledande Atari med sitt nya flaggskepp till spel: E. T. the Extra-Terrestial. Filmen var 1982 års stora succé, och Ataris ägare Warner Brothers kämpar för att få tillstånd att göra ett TV-spel av det, trots att Atari själva är mer skeptiska. Tillståndet får man i juli, och Atari kraftsamlar för att bli klara med ett spel till julhandeln och börjar marknadsföra det massivt. För att hinna få det klart hoppar man bland annat över utvärderingar med pilotkunder.

Det visar sig vara ödesdigert. Spelet säljer bra till en början – tills folk faktiskt börjar spela det. Snart börjar dock klagomål komma: grafiken är primitiv och spelmekanismen komplicerad och enahanda. Kritiken öker till en storm och spelet floppar totalt. I efterhand nämns det ofta som ett av de sämsta spel som gjorts.

Detta magplask blir branschens motsvarighet till skotten i Sarajevo, och plötligt befinner den sig i fritt fall. Spel slumpas ut för en bråkdel av sitt initiala pris och tillverkarna dör som flugor. Det leder i sin tur till att leksaksaffärer bestämmer sig för att TV-spel varit en fluga som nu blåst över och slutar sälja dem. Försäljningen av TV-spel i Nordamerika går från tre miljarder dollar 1982 till 100 miljoner 1985.

När branschen till slut vaknar till liv igen framåt 1985 är det med en ny, tredje generations spel, men den här gången kommer de inte från USA utan från Japan, där det är Nintendo och Sega som tar över ruljansen för ett antal år framöver.

September 1983 står Atari med omkring tre miljoner osålda kassetter av E. T. i sitt lager i El Paso, Texas. Rykten sprider sig med tiden om att man grävt ner allihop i en soptipp i Alamogordo, New Mexico. Men alla var inte övertygade om ryktet, och det har ofta ansetts varit en urban legend – en kulturell symbol över branschens misslyckande snarare än något som faktiskt hänt.

Tills igår.  I fjol fick nämligen det kanadensiska underhållningsbolaget Fuel Industries tillgång till den misstänkta soptippen, i akt och mening att göra en dokumentär om denna historia. Efter ett år av överklaganden och annat juridiskt strul fick man till slut tillgång till den även fysiskt. Och mycket riktigt, nästan omedelbart stötte man på denna populärkulturella kökkenmödding, alldeles äkta. E. T. och andra osålda spel grävdes upp och dokumenterades.

Dokumentären är delvis bekostad av Xbox Entertainment Studios, som kommer släppa den på Xbox One. Alamogordos borgmästare hoppas på en tillströmning av turister till vad som måste vara ett av de mer osannolika turistmålen hittills.

Atari överlevde dock kraschen, och kom att spela en betydande roll för såväl hemdator- som TV-spelsbranschen under resten av åttiotalet och första halvan av nittiotalet. Men det är en annan historia.

Annonser
Published in: on 27 april 2014 at 23:50  Comments (2)  

Folkdatorn ABC 80: Östergötlands stolthet

(detta inlägg är extrautrustning till januari månads uppslag i Fordomstekniks kalender för 2014)

ABC 80

Som vanligt med datorer i Sverige börjar allting i Linköping. Eller snarare: strax utanför Linköping. På Esso Motor Hotell i Ryd.

Det är januari 1978 och på mötet där på hotellet sitter Lars Karlsson som grundat företaget DIAB, Dataindustrier AB; tre personer från TV-tillverkaren Luxor i Motala; Karl-Johan Börjesson från Scandia Metric AB; och så universitetslektorn och läroboksförfattaren Gunnar Markesjö.

Markesjö har precis varit i USA och sett någonting nytt: små, billiga datorer avsedda för hemmet. Nu vill han se en sådan dator utvecklad i Sverige. DIAB har byggt kompakta mikroprocessorstyrkort för sågverksindustrin, Luxor kan tillverka hemelektronik, och Scandia Metric har byggt industridatorer och är intresserade både som utvecklare och säljare. De bestämmer sig på stående fot att utveckla den. DIAB konstruerar moderkortet och Luxor gör en komplett produkt runt det, med monitor från TV-tillverkningen och industridesign av Carl-Arne Breger, en av Sveriges största namn på området. Utvecklingen går blixtsnabbt och redan i augusti kan Sverige beskåda Advanced Basic Computer for the 1980’s – ABC 80.

För moderna, globala ögon kan det se obegripligt ut. Hur kan tre jättesmå företag i lilla Sverige få för sig att konkurrera med internationella elektronikjättar och göra en dator för svenska förhållanden?

Sverige var ett annat land på sjuttiotalet. Ett litet land, geografiskt och politiskt mitt mellan öst och väst, där neutraliteten satt i tapeterna. Ett land som dessutom visste att om man vill få någonting gjort så får man göra det själv, om än på en mycket begränsad budget. Här fanns därför två biltillverkare som var vana vid att sälja hälften av sin produktion inom landet, en inhemsk tillverkare av stridsflygplan (som för övrigt gjorde egna, större datorer), och en världsledande telekomtillverkare. Så varför inte egna datorer?

ABC 80 var influerad av datorer som Tandy TRS-80 och Apple II, som båda dykt upp året innan, och likt dem hade man valt åttabitarsprocessorn Z80 från Zilog. [Uppdatering: Apple II hade 6502-processor från MOS Technology] Men ABC 80 var betydligt kraftfullare: tre megaherz istället för en, 16 kilobyte minne istället för fyra. Grafiken var monokrom och datorn levererades med en Luxor-monitor samt en specialbyggd kassettbandspelare att spara sina program och filer på.

Liksom konkurrenterna hade man en inbyggd BASIC-tolk. Även där sken svenskheten igenom: strängvariabler skrevs inte med dollartecken som vanligt, utan med det neutrala, standardiserade och närmast oanvända ”sol” (eller ”currency sign”), ¤. Denna variant av språket visade sig i tester utnyttja hårdvaran väldigt effektivt jämfört med andra hemdatorers BASIC.

Priset låg vid sex tusen kronor (omkring tjugo tusen i dagens penningvärde), vilket var överkomligt nog för att tio tusen enheter skulle säljas. Det är en dator per 830 svenskar – vid en tid när datamaskinen fortfarande var ett väldigt svårbegripligt koncept för de flesta.

Med denna succé i ryggen fortsatte DIAB och Luxor att utveckla konceptet, och lanserade 1980 uppföljaren ABC 800. Hårvaran var snarlik den i ABC 80. Den stora nyheten var färggrafik, som kom från ett oväntat håll: den var exakt samma som i Text-TV. Det hade svensk TV introducerat 1979 – som andra land i världen – och det var en stor
medial nyhet i ett samhälle med två TV-kanaler. För Luxor som TV-tillverkare kom valet naturligt.

Denna gång var inte bara Linköping och Motala representerade, utan även Åtvidabergs stolhet Facit var med som tillverkare. Tanken var att Luxor skulle sköta om den svenska marknaden och Facit bygga datorer för export utomlands. Den östgötska datorn skulle erövra världen!

(Här tål det att nämnas att ABC 80 redan har exporterats: under en period licenstillverkas den i Ungern under namnet BRG80!)

Under ett par år kompletterades utbudet med fler modeller, 802 utan grafik och 806 med mer avancerad dito. Man satsade hårt på kontor, där
datorn blev en allt viktigare del, och 1983 var ABC 800 Sveriges med god marginal mest sålda dator för professionella ändamål.

Men 1983 knackade plötsligt omvärlden bryskt på dörren. IBM PC hade lanserats två år tidigare och datorindustrin blev sig aldrig mer lik. Nu introducerades den i Sverige. Redan efter ett år var det PC:n som sålde mest i Sverige. DIAB och Luxor gjorde en kraftsamling och släppte 1985 ABC 1600 (senare DIAB DS-90). Det var en helt ny generations dator som byggde på Motorolas processor 68008. Den har en megabyte minne, hårddisk och en egen variant av operativsystemet Unix, ABCenix (senare DNIX). ”Vem behöver vara PC-kompatibel?”, frågar Luxor i reklamen.

Väldigt många, visade det sig. Och Luxor hade problem med ekonomin sedan tidigare. Redan 1979 var de nära konkurs och i sjuttiotalets Sverige betyder det förstatligande. Finska Nokia går in som huvudägare 1984 och tar 1985 över de flesta delarna av det nu uppdelade bolaget. Ett av de första besluten blir att lägga ner datortillverkningen. Det blir slutet för ABC-serien.

Men DIAB fortsätter med sin nyutvecklade DS-90-serie datorer några år till. Den överlever ända till 1990 när företaget köps upp av det franska datorföretaget Bull.

Därmed tar den sista svenska hemdatorn ner skylten. En folkdator, från en tid då svensken körde Volvo, handlade på Konsum – och programmerade ABC-basic.

Published in: on 9 januari 2014 at 17:14  Comments (5)  
%d bloggare gillar detta: