Det är mycket jobb och annat som stjäl min bloggtid just nu, så jag tar ett litet avbrott från de tyska förkrigsdatorerna och skriver om något lite lättsammare. Vi håller dock oss kvar i samma tidsepok, men kastar oss tvärs över teknologins bakvatten till ett helt annat fält. Flygfältet, nämligen.
Framtiden blir aldrig som man tänkt sig; det är en av de bärande tankarna här på bloggen. Konrad Zuses andliga efterföljare möjliggör för t ex mig att skriva t ex det här inlägget på min mobiltelefon från sängen, och ni kan läsa det ett ögonblick efter jag tryckt på ”publicera”. Det hade nog ingen kunnat räkna ut 1934 när Z1 byggdes. Istället trodde åtskilliga samtida att automobilens blixtsnabba utveckling snart skulle leda rakt upp i luften, och många ville vara först där.
Flygande bilar är en perenn framtidsvision, inte bara för oss teknikobskyrister (även om jag möjligen är den ende i Sverige som kan skryta med att äga en reklam-t-shirt för Moller Skycar 400). Den mest kända, eller iallafall mest lyckade, är kanske Taylor Aerocar, som var en småbil man kunde montera vingar på. När vingarna häktats av kunde de dras som en släpkärra bakom bilen. Aerocar är relativt unik genom att den inte bara var en duglig bil, utan också ett fullt användbart flygplan, vilket inte alls är legio i de här kretsarna. Den är också den enda bil jag känner till som har motorn bak och framhjulsdrift.
Men anledningen till att jag pratar flygbilar idag är mycket aktuell. I helgen hålls nämligen auktion på vad som med all sannolikhet är världens äldsta existerande flygande bil. Den uppfanns av Frank Skroback 1925 och byggdes 1934 (alltså samma år som Konrad Zuse började skruva ihop sitt räknemekano – allting hänger ihop, som ni ser!). Den märkliga vinglayouten består av sex två och en halv meter vida biplan, vilka ger samma vingarea som ett enda sextonmeters monoplan. Lyftkraften borde alltså ha räckt, men frågan är hur manövrerbar maskinen var i luften. Skroback ska dock ha kört omkring med den på landsvägarna hemma i Maine, så den ska ha varit duglig som bil. Och i helgen kan den som sagt bli din! Köparen får också tillgång till patentpapperen och en hel del annan dokukmentation.
76 år senare har vi fortfarande inte fått våra flygande bilar. Fast vi kan iallafall läsa allting om dem från sängen.
Lägg dina bud hos Red Baron’s Antiques, eller läs mer hos Wired.
(Tack, Peter!)
Gissa vem som också har en Moller M400 T-shirt… :-)
Det borde jag ha anat!
Det säger en hel del om tillståndet i flygande-bild-branschen
att de inte ens kan hålla en webbsida vid liv. Inte ens länken till: http://www.moller.com fungerar. Servern svarar:
Server Error
403 – Forbidden: Access is denied.
You do not have permission to view this directory or page using the credentials that you supplied.
Alla kan förstås ha problem med sin dator, men Moller.com har alltså kämpat i årtionden med hela företaget och inte lyckats. Så är det med vissa ideer. Se bara på elbilen, framtidshopp 1910. Framtidshopp 2010.
Ytterst insiktsfullt.
Ett av alla bra skäl till att ha långa smäckra vingar (gärna med lite v-form) är att man får en god stabilitet i roll-led. Jag får visioner om att mr. Skrobacks skapelse skulle göra uppåt 720 grader/s bara som motrotation om man gör ett lagom manligt motorpådrag.
/Rilleman