Fordomsteknik

Hej, kära läsare. När jag började skriva den här bloggen lovade jag mig själv ett par saker. Ett var att skriva regelbundet, och ett annat var att aldrig be om ursäkt när jag inte skrev. Som läsare av bloggar vill jag läsa intressanta inlägg, inte ursäkter om att det inte kommer några.

Så nu tänkte jag bryta det helt och be om ursäkt, för två saker.

Dels har här varit pinsamt tyst länge. Det beror inte på brist på material, tvärtom har jag en hel del uppslag och en del dugligt spektakulär originalmedia. Snarare beror det på håglöshet och annat att göra.

Dessutom har domänen fordomsteknik.se varit trasig en för mig okänd tid. Detta skyller jag alldeles på WordPress, som först påminde mig i en vecka om att de tänkte uppdatera domänmappningen, och sedan misslyckades med det i all tysthet. Nu är detta korrigerat.

Med andra ord: jag skrapar med foten och kraxar förläget. Här skall bli andra bullar framöver. Svenska datorer från artonhundratalet, danska enorma motorer, franska raketer, och sovjetisk fotogendriven hemelektronik ligger i uppslagsfilen och väntar.

Nå, dags att ge svaret på vad det var för manick jag köpte i Dijon, som jag skrev om häromdagen. I kommentarerna gissade Bark att det var en trådspelare och Daniel att det var en ett mätinstrument eller en telefonigrunka. Lägger man samman dessa svar kommer man väldigt nära sanningen.

Själv hade jag som sagt ingen aning när jag köpte den, men några ledtrådar finns: det finns en Siemenslogotyp, sladdklämmor med spänningsmärkning, en roterande trumma, ett par elektromekaniska nålar, och så texten ”Zum Messen Gerät auf Gummifüße stellen” (”vid mätning ställ enheten på gummifötter”).

Lite surfande ger vid handen att det är vad Siemens själva kallade en Impulsschreiber Fg reg 2b. En impulsskrivare, alltså. Sådana här maskiner användes av teletekniker för felsökning av telefonväxlar på den elektromekaniska tiden. Telefonväxlar, liksom telefoner med nummerskiva, signalerade till varandra med pulser som styrde relän. Om man fick problem med timing, interferens eller andra signaleringsproblem mellan växlar så kopplade man in sin impulsskrivare, laddade den med en vaxad pappersremsa, och spelade in pulserna. Därefter kunde pulsernas längd och avståndet mellan dem mätas upp med en vanlig linjal. Visst är analog teknik vacker ibland!

Dagens dataingenjör kan jämföra impulsskrivaren med protokollanalysatorer som Wireshark eller dataströmsinspelare som tcpdump. En del problemdomäner är tidlösa.

Min enhet är som sagt inte komplett: locket (med instruktionen) saknas, och dessutom saknas en trissa att sätta den tomma pappersrullen på. Å andra sidan hade den då varit dyrare: på eBay kan man hitta kompletta till försäljning för omkring femhundralappen, vilket är åtskilligt mer än vad jag betalade. Här är en bild på en komplett impulsskrivare av liknande modell:

Jag försöker att inte samla så gräsligt mycket skrot numera, men ibland är det svårt. På en loppmarknad i Dijon hittade jag till exempel den här:

Eftersom jag inte hade en aning om vad det var så var jag tvungen att köpa den. Jag har lyckats artbestämma den sedan dess, men lite ska jag hålla er på halster! Det går därför bra att gissa i kommentarsfältet, så kommer jag med facit endera dagen. Jag kan dock nämna att den inte är helt komplett.

Jag tänkte passa på att välkomna min vän Anders till blogosfären, som bloggar om astronomi och rymdfart på svenska under namnet Tyngdlöst. Vi kommer säkerligen att hitta gemensamma ämnen framöver. Välkommen!