Posttjänstemannen och ballongolyckan

Låt mig följa upp gårdagens ballongpost med en närliggande notis – en med en svensk koppling.

Japan var inte ensamma om att använda ballonger som vapen under andra världskriget. En inte okänd bild från attackerna mot London är de zeppelinliknande spärrballongerna, som hängde i vajrar med uppgiften att utgöra hinder för anfallande lågflygande flygplan. Redan 1937 hade britterna undersökt vad som skulle hända om en sådan spärrballong kom loss, och vilken skada den då kunde göra mot till exempel kraftledningar.

Natten till den 18 september 1940 skedde just detta: en plötslig vindby slet loss ett flertal ballonger och förde dem hela vägen över Nordsjön. I Sverige och Danmark trasslade vajrarna in sig kraftledningar, strömförsörjning till järnvägar, och antennen till Sveriges Radios internationella sändningar (är det till och med Motalamasterna vi pratar om? Någon som vet? [Uppdatering: det är sannolikt inte Motalamasterna, utan troligare sändaren i Höör som avses][Uppdatering 2014-10-08: Eller är det kanske Motalamasterna ändå? Se inläggets kommentarer.]).

(Tilläggas kan att det finns åtskilliga berättelser från den här tiden om brittiska spärrballonger som seglat fram över svensk mark. Eftersom de var mycket stora och var gjorda av prima tyg var det åtskilliga i vissa bygder som gick klädda i misstänkt lika jackor under krigsåren när tyg annars var strikt ransonerat)

När dessa rapporter återkom till britterna beordrade Churchill snabbt en utredning av hur ballonger med vajrar skulle kunna tänkas användas som vapen mot Tyskland. Flygvapnet var ointresserade, men flottan var positiva. Inte minst noterades att vindar i allmänhet, särskilt på hög höjd, oftast blåser österut, varför tyskarna inte kunde använda samma vapen för vedergällning.

Systemet, kallat Operation Overload, var väldigt rudimentärt jämfört med det japanska: det handlade helt enkelt om en ballong med en lång vajer i. Från september 1941 och fram till september 1944 skickades en mängd ballonger iväg från Landguard Fort, Suffolk. Även britternas system hade tveksam verkan, men tycks ha åstadkommit en del skogsbränder i norra Tyskland. Dess största vinst – förutom att ha kortslutit och förstört ett kraftverk i närheten av Leipzig – tycks ha varit att lägga större press på det tyska flygvapnet.

Men även här finns en svensk koppling. Natten till den 20 januari 1944 slog en ballong ut belysningssystemet på en järnväg utanför Laholm, vilket ledde till en tågkollision där en posttjänsteman miste livet.

Published in: on 15 maj 2010 at 16:15  Comments (6)  

Stoppa pressarna: pressarna stoppas!

Det är med sorg jag måste konstatera att min favorittidning, Kapten Stofil, läggs ner efter elva år och fyrtio nummer.

Jag började prenumerera i samband med nummer tio, och köpte då även samtliga tidigare nummer. Det blir sålunda den andra tidskriften jag kommer äga i sin helhet (den andra är biltidningen Retro, som dock i någon mån kan anses ha återuppstått i och med tongivande redaktionsmedlemmars övertagande av Klassiker – en tidning som rekommenderas varmt för den ens marginellt bilintresserade), vilket börjar kännas som en otrevlig trend i den tidskriftssamlande delen av mina bokhyllor.

Kapten Stofil är en tidning som inspirerat mig enormt. Den här bloggen är i någon mån en andlig arvtagare till den. Det handlar inte om något så enkelt som, i likhet med tidningens hjältar Kapten Stofil själv och Den Maskerade Proggaren, försöka vrida klockan tillbaka. Jag tror David Nessle säger det bäst:

Å andra sidan har vi fungerat lite grann som ett kampanjorgan för det förflutna. Vi har på vårt stillsamma sätt försökt säga att det förflutna inte bara är dammigt, mossigt, passé och irrelevant – det är fullt av fascinerande företeelser och lär oss en massa om varför vi är som vi är i dag.

Det är precis det som jag försöker fånga upp här i bloggen. Om tidiningen slutar ges ut, så finns det fler av oss som söker upprätthålla dess ideal.

Lindengren, Nessle, Kristensson, Andersson, Wanloo, Wadling, och ni andra: stort tack för alla de där stunderna som bara en nyöppnad serietidning, en fåtölj och en kopp kaffe kan ge! Vi ses igen i nästa medium!

Läs mer: Expressen, Kaptenstofil.net.

Published in: on 19 april 2010 at 00:42  Comments (1)  

Gratulationer till en 25-åring utan växtvärk

Idag, 15 mars, är det 25 år sedan datortillverkaren Symbolics registrerade domännamnet symbolics.com. Företaget var en spinoff från MIT’s laboratorium för artificiell intelligens, och deras idé var att bygga datorer särskilt anpassade för att köra programspråket Lisp – faktum är att varenda rad programkod i hela datorn från hårdvaran och upp var skriven i Lisp.

Men det är inte det som är remarkabelt. Det speciella är att symbolics.com var det första domännamnet under .com-toppdomänen. Och eftersom det fortfarande existerar – även om det sedan augusti i fjol ägs av ett investmentbolag – så är det också Internets äldsta domännamn.

DNS, det protokoll som möjliggör för dig att komma hit genom att skriva ”fordomsteknik.se” i din browser istället för ”74.200.243.251”, uppfanns 1983 för ett Internet som var otroligt olikt dagens. Idag går det inte att räkna antalet anslutna datorer – sannolikt handlar det om några hundra miljoner. 1983 var den summan cirka 200 stycken. För att slippa komma ihåg vilken siffra som motsvarar vilken dator hade man ett uppslagssystem bestående av en textfil, HOSTS.TXT, som radade upp dessa tvåhundra datorer, och som skickades runt mellan datorerna på nätterna för att få med uppdateringar.

Men redan på denna tid växte antalet datorer på Internet så fort att systemet började bli ohållbart, och man bestämde sig att lösa problemet en gång för alla med ett hierarkiskt men distribuerat system som skulle tåla en mycket stor tillväxt. Det utvecklades till DNS, Domain Name System. Det är ett elegant protokoll som överlevt Internetexplosionen kanske bättre än någon annan teknik på Internet, och det är nära nog oförändrat sedan dess – från symbolics.com till dagens 77 miljoner .com-adresser.

Jag slutar aldrig fascineras över vilket framsynt design DNS är. Att klara av att göra ett system som räcker in i en annan värld, en som ingen annan kunnat förutse, är otroligt. Grattis på kvartssekeldagen, DNS!

Published in: on 15 mars 2010 at 22:24  Kommentera  

Om filosofi och spårvagnar

Det finns de som tror att jag anser gammal teknik vara bättre än ny teknik. Så enkelt är det inte. Men vid nästan varje tekniskt generationsbyte, där man förvisso oftast vinner stora framsteg och förbättringar, tenderar man att tappa bort någonting också. Tekniken är nästan alltid bättre nu, men vissa egenskaper var ofta bättre förr.

(jag känner till två tydliga undantag, där precis allting var bättre i den nya teknikgenerationen – jag kommer att återkomma till dem framöver)

Ett lysande exempel på det dyker upp idag i snöoväders spår – i dess spårvägar, närmare bestämt. I såväl Göteborg som på Tvärbanan har de nutida spårvagnarna fått rejäla problem. Nyare vagnar är byggda för bekvämlighet, med lågt golv och mer följsam hjulupphängning. Men detta leder till att de spårar ur betydligt enklare vid väder som detta. Man har inte heller några vagnar med ordentliga plogar längre.

Så vad gör man? Jo, man tar fram de gamla. De riktigt gamla, till och med.

I Göteborg tog man fram denna sekelgamla skönhet, och Tvärbanan har skottats med ett fordon som går under epitetet ”Den gamla damen”. Visst är det roligt med lite omväxling i gatumiljön!

(Tack, Magnus!)

Published in: on 21 februari 2010 at 14:29  Comments (3)  

Ack, mänskligheten!

Plösligt dyker det upp en massa luftskepp i nyheterna. Drar de kanske norrut såhär års?Jag har precis samlat in två för ringmärkning och katalogisering.

Den första dök upp för några dagar sedan  och var ganska normal: än en gång har luftskeppen en lysande framtid i en nära men ganska ospecificerad framtid – det är bara lite investerade pengar som saknas. Mer ovanligt men desto mer glädjande var att tanken den här gången inte var något praktiskt tråkigt som gränsbevakning eller transport som det brukar handla om, utan en hedervärd återgång till vad riktiga luftskepp ska göra, nämligen vara flygande lyxkryssare för långsamt och värdigt turistande. Titta på denna futuristiska skapelse! De planerar till och med att använda vätgas, precis som på riktigt!

Läs också gärna kommentarerna och notera att frågan om exakt hur Hindenburg egentligen förliste fortfarande kan få folk att, um, generera varmluft.

Sedan dyker direkt sinnesutvidgande nyheter från förr upp i media: två vänsterpartistiska politiker har  inför partiets kongress motionerat om att staten ska lägga ner flyget och istället satsa på ett statligt luftskeppsbolag. En riktig röstmagnet, måste ni hålla med om!

Published in: on 16 februari 2010 at 23:40  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: